Barn skickliga keramiker under bronsåldern visar ny arkeologisk metod

VIDEO (Fri att använda)Hantverkstolkning <link https: youtu.be e3-f4kxskhc>youtu.be/e3-F4kXsKHc – Jag har funnit att hur enkla hushållskärl som helst kan vara gjorda med oerhörd skicklighet. I typologiska analyser inom arkeologin har man tidigare oftast tittat på var och när kärlet är gjort och kärlform. Men hur det är gjort, vilken tid det har tagit att göra det och med vilken skicklighet, har man tidigare inte bedömt, säger Katarina Botwid, keramiker i grunden och nu disputerad i arkeologi vid Lunds universitet. Metoden hantverkstolkning bygger på människans fysiska förmåga att prestera. Inom alla hantverk kan man se tre olika skicklighetsnivåer oavsett vilken tidsålder man rör sig i. Man kan hitta föremål gjorda av nybörjare, dugliga/skickliga hantverkare och till sist av superstjärnor. I hennes avhandling är handens kunskap eller den tysta kunskapen i centrum – en erfarenhetsbaserad kunskap tar på det här sättet plats inom arkeologin vilket leder till nya bedömningar av fynd, ny kunskap om konstnärsmaterial och ny kunskap om hur arbetets gång kan ha varit vid tidpunkten. – Jag kan bedöma hantverksskickligheten, eftersom jag vet hur lång tid det tar att lära sig olika färdigheter. Man kan t ex genom att titta på fingeravtryck som är kvar på kärlen se att barn kunde vara skickliga keramiker. Det skulle ta ungefär tre år att komma upp till den skicklighetsnivån som vissa av deras kärl uppvisar, säger Katarina Botwid. – Att barn var skickliga keramiker på bronsåldern var något som förvånade mig och som mig veterligt inte är känt sedan tidigare, fortsätter hon. Keramikfynden och andra spår på utgrävningsplatser i Sverige visar att ställen som t ex Uppåkra, Birka och Sigtuna verkar ha dragit till sig kunnigt folk och att det skett en inlärning på platsen. Genom att titta på exempelvis bränningarna av keramiken kan man tänka sig att de som gjort dem har varit experter inom just dessa så kallade ”heta hantverk” och arbetat enbart med den delen i hantverksprocessen.


– Jag är själv specialiserad i dessa lågtekniska bränntekniker och det tog mig nio år att med stor säkerhet se den visuella färgskalan på elden som visar hur hög temperatur bränningen når. Det ska vara minst 600°C och högst 1305 °C när man bränner keramiken beroende på vilken lera som används, berättar Katarina Botwid.

Katarina Botwid anser även att 95% av keramiken klarade sig i forntida bränningar och inte 50% som man tidigare trott när man inte utgått från erfarenhetsbaserad hantverkskunskap. – Man ser det på den gedigna kunskap som keramiken vittnar om, vilket stämmer väl överens med att keramiken var livsviktig när människor började odla och blev bofasta och behövde förrådskärl och kokkärl. Att använda tyst kunskap som hantverksmetoden möjliggör gör att man som arkeolog ser med nya ögon ute i fält och i förrådsmagasin. Därför kan nya fyndkategorier som t ex hantverksmaterial, redskap och verktyg hittas. Till exempel fann Katarina Botwid en oxidkrita från tiden kring Kristi födelse, som är det första dokumenterade fyndet av ett konstnärsmaterial som är tillverkat, bränt och format som en krita i Sverige. Kritan är av samma typ som Rembrandt ritade med. – Att man använde oxidkritor redan på järnåldern visar att forntiden troligen varit mindre grå än vi tänker oss den, säger Katarina Botwid. Text: Gisela LindbergTill avhandlingen: The Artisanal Perspective in Action: An Archeology in Practise <link http: www.lu.se lup publication>www.lu.se/lup/publication/8599027Fakta

Den första keramik man har hittat i Europa är 26 000 år gammal och då handlar det om figuriner i form av kvinnofigurer, mammutar och noshörningar. De har antagligen fungerat som jakttroféer att ha i fickan. De första praktiska keramiska föremålen man hittar är små ljuslyktor.

Man vet att det fanns hushållskärl i keramik i Sverige för 5000 år sedan. Då hade man börjat odla på allvar och har haft kärl att tillaga – och förvara i för överlevnad.